malin&kimm

Jag talar såklart om djuren. Dom som får vårt ekosystem att fungera. De djuren som detta drabbar allra mest är isbjörnarna. Det är dom som har sina hem där vid antarktiskt. Nu för tiden så smälter isen för tidigt där och den kommer tillbaka för sent. Detta gör att isbjörnarna tvingas simma och simma tills de hittar is, vilket inte alltid är säkert att de gör. Och i sämsta fall drunknar de av trötthet när de tvingas ut i vattnet. Sedan att det inte finns tillräckligt med mat under dessa tider, gör att isbjörnen tvingas äta upp andra isbjörnsungar. Vilket kan verka groteskt , men som faktiskt är dagens sanning.

Vill vi verkligen att det ska sluta med att isbjörnarna blir utrotade? För jag menar, utan dom kommer hela ekosystemet att bli knäppt, för vem ska äta upp sälarna t.ex? som i sin tur äter fisken vilket gör att det blir alldeles för mycket fisk. Visst det kanske inte låter så illa, men vill vi verkligen ha en överproduktion som kan leda till fler sjukdomar?

Tycker det är synd att djuren ska behöva lida över vår egna ignorans. Det är inte som om djuren kan föra någon egen talan precis. Och sen när de gör allt för att skaffa mat vilket inkluderar att det kanske går så långt som att de går in i byar, så klagar vi och beskyller dom för att vara farliga. Det enda dom gör är att försöka överleva, som vilken varelse som helst.

Så tänk på det när ni är så kallade miljöbovar, det påverkar inte bara oss. Utan alla

/M

Jaha sitter här i skolan och har svenska B när jag började fundera på; Vem bestämmer vem som är fin eller ful och vad är normalt?

I alla år som vi funnits på jorden, eller ja åtminstone tills vi var en civilisation har folk fått höra att de antingen är fina eller fula. Vem är det som bestämmer detta egentligen? För en person kanske är ful i någons ögon, medan dem är alldeles perfekta i någon annans. Hur kommer detta sig, vad är det som får folk att ens använda dessa ord eller varför tar folk åt sig? Kan det vara så att det är mediavärldens fel, att det är vad dom tycker är snyggt, vackert, fint eller perfekt som är mallen vi människor går efter? Och allt annat som de inte nämner som okej, är fult, otäckt, äckligt, tjockt. Många kanske inte tänker på det, men det är nästan som om vi alla blir hjärntvättade av allt vi ser på tv, läser i tidningar.

Jag kan till viss del erkänna, att jag också har blivit lite hjärntvättad dock har jag börjat förstå det nu. kanske borde vi alla börja tänka för egen kraft istället för att bara följa strömmen. Kan det vara så att vi i denna moderna tid, glömt att man kan ha egna tankar samt åsikter. Har vi alla gått och blivit grottmänniskor igen, och glömt att även vi kan tänka själva?

Det är som svartsjuka, eller hur vi älskar att gotta oss åt kändistidningar. Jag tror att vi människor, försöker fly vardagen och älskar att läsa skvaller där den och den kändisen gjort slut, eller någon varit otrogen. För det visar att även deras liv kan suga ibland. Eller kan det också vara så att vi vill leva deras liv istället och att de få minuter vi ägnar oss åt att läsa tidningar, får oss att glömma det gråa i vårt egna? Kanske är det de dom behöver för att klara av vardagen, som tillexempel vissa blir troende för att de behöver något att tro på för att inte längre vara rädda.

Mediavärlden är som en gråzon helt enkelt, det finns lagar men dom är suddiga. 

Kan det vara så att mediavärlden är vår moderna tids svar på hitler?

eller är det bra att ha riktlinjer för vad allt klassas som?

/M

Många påstår att killar exempelvis bara vill ha skinn och ben på tjejer, men stämmer verkligen det? Vart har dessa människor funnit sin fakta,  genom några pubertala tonåringar som nyss lärt sig vad tjejer är? Kan det kanske vara så att både tjejer samt killar blir hjärntvättade i medievärlden idag? Att vi tjejer ska vara så smala som möjligt, samt att killar ska finna det attraherande?

Eller är det så att övervikt är ett problem? Visst det är ett hälsoproblem inom många aspekter samt att det kan vara dödligt. Leder kan ge vika om det är för mycket vikt och så vidare. Men som sagt, nu pratar jag om några kilon för mycket som inte skadat någon, vad hände liksom med att träna någon gång i veckan, äta som man vill och vara lycklig?

Kan det vara så att vi människor flyr ifrån lyckan då vi inte riktigt vet längre vad det innebär, utan antingen strävar efter den hela livet för att inse när de blir äldre, att lyckan alltid varit där i form av kanske en nära vän, en partner eller varför inte just ett djur?

Jag tycker att vi borde släppa all denna stress och istället tänka på de som har problem egentligen, dom som inte kan äta sig mätta. Tror ni de skulle klaga över att benen känns dallriga, fast de egentligen är fasta? Helt enkelt, var glad för den du är, alla kan inte följa en mall som någon bögig fransk tönt hittat på som inte ens förstår sig på hur en kvinnokropp fungerar. 

För stress om sin vikt, leder till ätstörningar och då blir man väl inte heller lycklig? Och ni vet ju vad de säger, man kan inte älska någon annan förrän man kan lära sig att älska sig själv. Så börja älska er själva istället för den ni aldrig kommer bli, hur länge i livet ni än strävar. Så tjock, smal, lång eller kort - ni är vackra som ni är.

Är jag helt ute och cyklar nu, eller är det någon liten sate som faktiskt tycker likadant som jag?

Kommentera gärna om era tankar och åsikter, eller kontakta mig Malin på ; [email protected]

/M