lugna puckar....eller?
Alla har vi mött den någon gång, vi har kanske både hatat, älskat och velat haft den på samma gång. Vi alla eftersträvar att hitta någon som vi kan uppleva den eviga känslan av just denna sak. Vet ni vad jag pratar om? Jo såklart, kärleken. Och när väl den kommer, så blir man väl glad och upplever den där lyckan eller hur?
Eller är det så att man också ständigt förföljs av stress, rädsla och svartsjuka? Jag är alltid rädd för att jag skrivit något till den jag tycker om som är ''too much'' att jag skrämmer iväg den. Fast till en början går allting bra, allt flyter bara på. Men sen när man väl kommit till en punkt då det är antingen ett steg framåt mot målet som är ett förhållande, eller ett steg bakåt, till att bara känna vid varandras existens och kanske utbyta ett formellt hej någon gång. Det är ju i detta stadie man berättar för sina vänner att man faktiskt inte är en bitterkärring som sitter och vill kasta sten på alla som är förälskade. Att man faktiskt själv börjat få känslor för någon.
Det är då det är kört för min del, då kör jag ner allt till botten. Kanske vore det enklare om jag skyllde på att man får så mycket press på sig just då man ''outat'' det till alla eller att jag har en trasig relation till min pappa som gör att jag verkligen inte tycker att jag förtjänar kärlek från någon av det motsatta könet. Eller också så väljer jag den svåra vägen, och skyller allt på mig själv. Det brukar också vara den sanna vägen.
För jag tror att alla människor på något sätt är rädda för att bli älskade på grund av sig själva, att få den där konstanta bekräftelsen på att du duger och att någon annan verkligen älskar dig för den du är, trots att du aldrig orkar diska eller älskar att gå runt i dom där fula byxorna hela helgen. Kanske är det så, att vi människor inte kan unna oss det längre. Att få känna kärlek och lycka, något som är så eftertraktat och eftersträvat men egentligen är så lätt att få men det är processen som får oss att skita i det hela, och skylla på något annat.
Jag hoppas iallafall att med detta inlägg, erkänna det för mig själv och kanske få någon annan att också förstå vart det ligger. För egentligen så vill jag ju bli älskad, ha någon som säger att jag är superhet i mina trasiga mjukisar med håret åt alla håll. Någon som ler trots att jag säger att jag hatar honom för att han inte såg att jag klippt mig och skaffat slingor. Någon som pussar mig i pannan när vi ska sova, trots att jag stunden innan kastat allt hans mormors porslin på honom.
Nej fan, visst låter det där underbart? även fast det låter sjukt långt fram i tiden så kanske det händer om någon vecka? Kanske är det så att jag aldrig upplevt hur det egentligen ska vara, när det verkligen känns rätt. För precis just nu i detta tillfälle, så sitter jag här och är orolig över att mitt senaste sms till den jag gillar var alldeles för mycket och att han kommer fly fältet eller redan har flytt.
hur känner ni små bloggläsare?
/M
How to do with your future?
Hur många är det som har det klart för sig undrar jag?
Min kusin tex: hon skulle bli skådespelerska, nu går hon i turistskola.
Eller min andra kusin: Han gick grislinjen och nu är han snickare.
Jag vet att jag valde media, men vill bli svetsare. Pengar är alltid problemet.
Pengar, pengar, pengar, varför kan inte jag få vinna på lotto?
Varför kan inte min pappa vara rik?
För att han har kronofogden efter sig...
Vad gör man på helgerna?
Jag drack ingenting för att 305,50 kronor hade försvunnit från mitt konto.
S:A RESERVERAT BELOPP FÖR UTTAG/KÖP
Visst, så kan det bli om man handlar på kort, men vilket pucko som har 400 kr kvar på kontot, köper något för 300 på kortet?
När jag kom hem och studerade föregående kontoutdrag såg jag att det stod exakt samma sak på varenda ett, med olika summor varje gång, för pengar jag vet att jag inte har handlat för på kortet, och som jag inte kan hitta ett kvitto på.
Datum finns det i inte heller, och det står inte vart pengarna har gått på kontoutdragen som är efter heller.
Idag stod det: 175 kr reserverat, och jag såg inte en skymt av de där 305,50 kronorna som skulle ha försvunnit i fredags.
Tar någon pengar från mitt konto?
Handlar jag saker i sömnen?
Är jag schizofren?
Vadfan händer?!
Hata hets!
"Hets mot folkgrupp" påstår polisen att jag håller på med.
Jag och mina polare, pga vår klädsel.
Hetsdagen som jag var med om i fredags var extremt pissjobbig.
Det var ju en helt okej skoldag, och jag skulle åka tåget hem 13.31 från Södra för att hinna hem innan jag skulle åka buss till Linde och tatuera mig.
Så jag står och har precis fått ut kvittot, och ser att folk börjar gå av plattformen.
"Vafan?" tänker jag, tar mitt kvitto fort o ser sedan att det är mitt tåg som står där.
"FAN!", och det åker.
Men det går inte från Centralen förrän runt 40, tänker jag och springer hela vägen dit, samtidigt som jag försöker prata lugnt och sansat med min pojkvän för att förklara att jag har missat tåget men försöker springa till Centralen.
Centralen kommer jag till exakt 40 o springer hela vägen längst plattformen. Tåget går 42 hinner jag precis se innan jag springer ned för trapporna, och nere i trappan försvinner tåget från tavlan precis när jag springer förbi. Tåget åker när jag springer upp för sista trappan.
Andfådd och jävligt förbannad informerar jag min pojkvän om läget, och får lov att ta bussen som jag skulle tagit hemifrån.
Så jävla roligt. Svettig, mitt smink rinner, och min kjol sprack när jag sprang. Mat har jag inte hunnit äta, och allt detta bara för att jag var tvungen att gå på toa i skolan. Dödsirriterad på mig själv!
Iaf, jag får en säkerhetsnål i röven och hinner precis upp i lägenheten och ta på mig en skjorta innan bussen kommer. Bussen är framme i linde två minuter innan jag ska vara vid studion, men jag hinner.
Smärtan att tatuera nyckelbenen är inte trevlig, jag har förut sagt att det känns ungefär som att bli riven av en katt, då kändes det som att någon eldade på min hals, men det var värt det. Det är det alltid.
En kompis undrar även om jag och Krull vill komma in till stan och supa samma kväll. Senare får vi reda på att det inte blir så, men då hör Harald av sig istället, och undrar om vi ska med till Mitt andra. En kvart innan bolaget stänger får Krull springa iväg och köpa öl som vi ska dricka på bussen, och stackars Benny får hetstatuera mitt deathskullcherry eftersom det har kommit nya kunder som har tid kl. 6. Vad ska man ta sig till?
Resten av kvällen hetsar vi genom staden, Jonte är på pasta och tar flera timmar på sig att gå till Mitt andra. Fast det var ju onödigt eftersom vi hamnade på pasta iaf, och bara för att min tatuering gick på 700, mycket mindre n jag trodde, så tyckte jag att jag kunde lägga ut pengar på massa öl till mig och Pojkvännen.^^
Lördagen
Det var ju onödigt att åka hem den natten, eftersom att vi åkte in klockan tre på eftermiddagen i lla fall.
Vi stressade efter alkohol, eftersom bolaget hade stängt, men till slut påstod Harald och Jonte att vi skulle få två 70's vin för 50 spänn, det var ju najs.
Från Jonte gick vi, till Hertig Karls, till Gurkan i Markbacken, det var en bit, och det jävla vinet var rött och äckligt!
Värdelös kväll som slutade med störningsjouren och bråk.
Men tack vare en liten ängel löste sig allt, och jag har nu kommit på en sak. :)
Men det får vara osagt sålänge!
xxo
Ooh, what a beautiful day!
Varför? För att jag ska gadda mig idag! :D
Dags för bröstet den här gången, samt att få mitt vänstra deathskullcherry ifyllt. Det blir najs. Bild kan ni ju få se sen också.^^
Vi har inte bloggat så mycket denna vecka, det har varit fullt upp med skolan tror jag, i alla fall för min del, och än en gång kan jag ju informera er om attt jag faktiskt inte har någon dator hemma. Jävligt dåligt, jag vet, men jag tror att det kommer fixa sig snart, bara jag får tag på ett riktigt jobb. :P
Anyway, i veckan har jag faktiskt varit och hälsat på min käre far, och provkört min blivande bil. Tyvärr går den bara på tre och en halv cylindrar, och det är hål i grenröret, men det skulle tydligen Benny fixa på måndag. :) Sedan är det även mycket rost på den och dragkroken måste bort på grund av det, men det är en bil, och den är körbar, och den är min. :) Efter andra besiktningen är det bara att lacka den och köra! Nog för att den inte har någon servo, men det märks ju bara när man ska backa så det är inga problem.
Jag har även tyckt synd om mig för att jag är så fruktansvärt sjuk, och fått min baseballharrington, och min piké. Men där skedde ett litet missöde, jag hade beställt en piké i strl XS, färg röd, men hemskickat fick jag en vit piké i strl L, HELT FEL WOLFHOUND! Så jag hoppas att det fixar sig, skickade iväg ett klagomail. xD
Nu har vi engelska, vi ska skriva skräckhistorier men eftersom jag har så fantastiskt många böcker med bra skräckhistorier hemma så kan jag ju lika gärna ta en från dem, eller? Har du en bra skräckhistoria? Skräck är min favorit, både i litterärform, på film eller framför en brasa :D (Inte för att jag någonsin sitter framför en brasa, det är väl ändå en amerikansk tradition), men alla former av skräck, det är min passion, strax efter tatueringar.
Är inte det en underbar konst?
Är inte kroppen en duk som bara väntar på att fyllas?
Det tycker fan jag, bara man vet vad man vill ha så är det ju inget man ska vänta på. Det står ju oftast för olika grejor, det är därför jag tycker att tribaler är så jävla värdelösa, vad kan de ha för betydelse liksom?
Nu måste jag däremot springa till tåget så jag kan pussa lite på min pojkvän innan jag ska iväg o gaddas.
xxo!
Du är vad du äter?
Jag ska erkänna, jag älskar du är vad du äter. Kanske för att det finns en tjusning i att se folk som är tjockare än sig själv? Fast är inte den serien lite överskattad? Jag menar, inte fan sitter Anna skipper och följer det hon själv predikar. Kanske är det därför man gillar att se på det, för att det är en sådan dubbelmoral att det blir humoristiskt.
Fast jag tycker att det borde finnas ett program som heter ''Du blir vad du äter'' för det stämmer väl? Jag menar, äter du nyttigt så speglar sig det på din kropp men om du bara äter massa onyttigt fett så blir du en fettklump. Så ser jag det. Men nu är det ju så, att jag själv röker, dricker, äter inte allt för nyttigt just nu. Så hur kommer det sig att jag tror att jag har rätten att sitta och predika i min blogg om att fetma är ett i-landsproblem eller att man blir som man äter?
Jo kära läsare (För det finns faktiskt några) det kallas för dubbelmoral. Många människor har någon slags dubbelmoral inom något ämne, och kanske är detta min. Det fina med det hela är, att ingen vet om att man har dubbelmoraler. Som en tjej jag stötte på. Hon tyckte att det var fåfängt att färga håret eller måla naglarna. För att hon sen sedan började tjata om att hon måste lägga in nya slingor, och att hon behövde fila naglarna. Många kommer nu säkert att tänka, att det hela handlar om hur man själv ser på det. Hon kanske tycker att det finns en hårfin gräns och att slinga håret samt fila naglarna inte ingick i det så kallade fåfängheten. Men som sagt, det är väl ändå en gråzon det. Finns mycket som är gråzoner
Som att lärare får fälla kommentarer om att man är dum i huvudet och inte kommer komma in på universitetet för att man är för blåst, detta anses okej att vissa skolor. Så ja gråzon it is. Kanske borde bli mitt nya favoritord eftersom jag använder det hela tiden?
Har ni någon dubbelmoral angående något, som ni tror att ingen annan vet?
skriv gärna en kommentar med den, så kommer ni få se hur lika vi alla människor är egentligen
Fan, kanske borde pigga upp mig själv lite med en chokladboll och återkomma med ett gladare inlägg? time will tell.
/M
"In the mood"
Den låten är så fruktansvärt bra!
Bilen han har i musikvideon är snygg somfan också.
Fast jag kommer inte ihåg vad han heter just nu. :P Men iaf! Morsan vet vad den heter.
Vi har nyss redovisat vår flyer för röda korset, det gick... någorlunda bra, har nog gjort bättre jobb i mitt liv men just nu är jag så fruktansvärt trött på allt som har med skolan att göra så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Fly landet eller?
Nej men vad ska man göra när man är så skoltrött så att resten av livet blir lidande?
Latin då, vadfan är det för språk? Nu har vi varit på det två gånger, och det suger fortfarande. Jag vill inte vara nörd, det är ju alla andra i den klassen, vadfan är grejen? Mode med det eller?
Så alla geeks, tell me! Varför vill ni vara så oerhört fula? Strävar ni efter det? Och hur orkar man vara en plugghäst? Det är frågorna jag ger er idag.
Right, nu fick jag ett päron också. Det var ju fint.
Och obs:a att jag inte kan blogga lika mycket som Malin, eftersom jag inte har någon dator hemma, men jag är fan värd att kommentera iaf, för I am Kimm the King, så det så! Och jag är trevlig somfan. ;)
xxo!
Mediavärlden, en diktatur?
Jaha sitter här i skolan och har svenska B när jag började fundera på; Vem bestämmer vem som är fin eller ful och vad är normalt?
I alla år som vi funnits på jorden, eller ja åtminstone tills vi var en civilisation har folk fått höra att de antingen är fina eller fula. Vem är det som bestämmer detta egentligen? För en person kanske är ful i någons ögon, medan dem är alldeles perfekta i någon annans. Hur kommer detta sig, vad är det som får folk att ens använda dessa ord eller varför tar folk åt sig? Kan det vara så att det är mediavärldens fel, att det är vad dom tycker är snyggt, vackert, fint eller perfekt som är mallen vi människor går efter? Och allt annat som de inte nämner som okej, är fult, otäckt, äckligt, tjockt. Många kanske inte tänker på det, men det är nästan som om vi alla blir hjärntvättade av allt vi ser på tv, läser i tidningar.
Jag kan till viss del erkänna, att jag också har blivit lite hjärntvättad dock har jag börjat förstå det nu. kanske borde vi alla börja tänka för egen kraft istället för att bara följa strömmen. Kan det vara så att vi i denna moderna tid, glömt att man kan ha egna tankar samt åsikter. Har vi alla gått och blivit grottmänniskor igen, och glömt att även vi kan tänka själva?
Det är som svartsjuka, eller hur vi älskar att gotta oss åt kändistidningar. Jag tror att vi människor, försöker fly vardagen och älskar att läsa skvaller där den och den kändisen gjort slut, eller någon varit otrogen. För det visar att även deras liv kan suga ibland. Eller kan det också vara så att vi vill leva deras liv istället och att de få minuter vi ägnar oss åt att läsa tidningar, får oss att glömma det gråa i vårt egna? Kanske är det de dom behöver för att klara av vardagen, som tillexempel vissa blir troende för att de behöver något att tro på för att inte längre vara rädda.
Mediavärlden är som en gråzon helt enkelt, det finns lagar men dom är suddiga.
Kan det vara så att mediavärlden är vår moderna tids svar på hitler?
eller är det bra att ha riktlinjer för vad allt klassas som?
/M
Jonas Gardell
ville bara, en liten snabbis då nu när jag ändå inte har så mycket för mig, tipsa om Jonas Gardell.
Visste ni att han är en skitbra författare? Han är en inspirationskälla för mig på många vis och hans böcker griper verkligen tag i en. Jag personligen, har börjat gråta när jag läst några av hans böcker, då dom träffar rätt och känns i hjärtat.
De böcker, eller ja det är snarare en serie på tre böcker som jag gärna vill rekommendera är;
- En komikers uppväxt
- Ett ufo gör entré
- Jenny
sjukt bra böcker faktiskt, som jag önskar att fler hade läst då den serien även tar upp viktiga saker som mobbning, ensamhet och hur det är när man är annorlunda, kan väl bjuda på ett utdrag ur en komikers uppväxt lite kort;
''Man gör sig löjlig men kanske blir man älskad. Då är det värt det. Blir man inte älskad står man där. Och är löjlig''
ser ni? redan där är det känslosamt faktiskt
Har du någon bra bok, som du känner träffar riktigt rätt i hjärtat?
Visste ni att han är en skitbra författare? Han är en inspirationskälla för mig på många vis och hans böcker griper verkligen tag i en. Jag personligen, har börjat gråta när jag läst några av hans böcker, då dom träffar rätt och känns i hjärtat.
De böcker, eller ja det är snarare en serie på tre böcker som jag gärna vill rekommendera är;
- En komikers uppväxt
- Ett ufo gör entré
- Jenny
sjukt bra böcker faktiskt, som jag önskar att fler hade läst då den serien även tar upp viktiga saker som mobbning, ensamhet och hur det är när man är annorlunda, kan väl bjuda på ett utdrag ur en komikers uppväxt lite kort;
''Man gör sig löjlig men kanske blir man älskad. Då är det värt det. Blir man inte älskad står man där. Och är löjlig''
ser ni? redan där är det känslosamt faktiskt
Har du någon bra bok, som du känner träffar riktigt rätt i hjärtat?
Övervikt, ett stort problem eller i-landsproblem?
det är många som klagar över fetma, och att de är överviktiga. Men är detta verkligen ett problem? eller är det vi som överdriver istället för att rikta in oss på att kanske vara lyckliga istället? Många människor här i världen som tillexempel i Afrika har det motsatta, där är det så smala att deras magar sväller. Borde vi inte vara lyckliga över att vi här i Sverige kan äta oss mätta eller hur mycket vi vill, istället för att följa alla idealen eller sky några kilo för mycket, som pesten?
Många påstår att killar exempelvis bara vill ha skinn och ben på tjejer, men stämmer verkligen det? Vart har dessa människor funnit sin fakta, genom några pubertala tonåringar som nyss lärt sig vad tjejer är? Kan det kanske vara så att både tjejer samt killar blir hjärntvättade i medievärlden idag? Att vi tjejer ska vara så smala som möjligt, samt att killar ska finna det attraherande?
Eller är det så att övervikt är ett problem? Visst det är ett hälsoproblem inom många aspekter samt att det kan vara dödligt. Leder kan ge vika om det är för mycket vikt och så vidare. Men som sagt, nu pratar jag om några kilon för mycket som inte skadat någon, vad hände liksom med att träna någon gång i veckan, äta som man vill och vara lycklig?
Kan det vara så att vi människor flyr ifrån lyckan då vi inte riktigt vet längre vad det innebär, utan antingen strävar efter den hela livet för att inse när de blir äldre, att lyckan alltid varit där i form av kanske en nära vän, en partner eller varför inte just ett djur?
Jag tycker att vi borde släppa all denna stress och istället tänka på de som har problem egentligen, dom som inte kan äta sig mätta. Tror ni de skulle klaga över att benen känns dallriga, fast de egentligen är fasta? Helt enkelt, var glad för den du är, alla kan inte följa en mall som någon bögig fransk tönt hittat på som inte ens förstår sig på hur en kvinnokropp fungerar.
För stress om sin vikt, leder till ätstörningar och då blir man väl inte heller lycklig? Och ni vet ju vad de säger, man kan inte älska någon annan förrän man kan lära sig att älska sig själv. Så börja älska er själva istället för den ni aldrig kommer bli, hur länge i livet ni än strävar. Så tjock, smal, lång eller kort - ni är vackra som ni är.
Är jag helt ute och cyklar nu, eller är det någon liten sate som faktiskt tycker likadant som jag?
Kommentera gärna om era tankar och åsikter, eller kontakta mig Malin på ; [email protected]
/M
Here I go again
Som vanligt, jag sitter i skolan, fast nu har jag multimedia. Vi ska göra ett hus, jag har skolkat från de här lektionerna ett tag, så jag har ingen aning om vad fan dem håller på med. Jag vill skita i det.
Hade naturvetenskap idag också, har inte haft det förut heller. Och snubben som vi har i det var verkligen hetsig. Tror han har äktenskapsproblem eller nåt. ;P
Malin och jag hittade nästan inte till klassrummet. Vi gick upp vid IV och kom ut på hel fel ställe, så vi fick gå ner o upp för lite mer trappor. Heja denna skola alltså, lärarna åker hiss, och de skadade åker hiss, men eleverna måste gå i trapporna...
På väg från lektionen satt en stackars liten blondin och grät som ett barn. Det lät som att hon höll på att spy upp gröt, det roligaste jag har varit med om idag.
Vi ska dessutom göra typ en fördjupning inom naturvetenskap, Malin och jag ska såklart skriva om isbjörnar, hennes största passion, och växthuseffekten dårå. Naturvetenskap ÄR tråkigt. Nästan lika tråkigt som att ena min näsborre är fylld med snor, och att vi inte lär oss programmet som vi jobbar i nu. HEJA MEDIAPROGRAMMET!
Jag vill inte göra jävla skorstensrök, ärligt alltså. Jag förstår inte hur vi ska överleva detta.
Jag vill åka hem och lägga mig och sova bredvid Krull, mitt lilla pucko. <3
Kolla på teve
tjocka chips
få besök av pappa.
Mums! Min pappas mat är oslagbar, och han ska ta med sig den hem till mig idag, hoppas jag verkligen iaf.
Och att han kommer och hjälper mig sätta upp hyllorna, för jag har fan ingen skruvdragare hemma.
Det fattas fortfarande hälften av det man behöver för att överleva i min lägenhet, i frysen finns bara köttfärs och falukorv liksom, jag hatar falukorv. Så har vi coop forum makaroner också, de blir svettiga när man kokar dem, tror inte att det finns en själ som kan få coop forum makaroner att bli bra. Har du försökt eller? In that case, TELL ME THE SECRET!
Nu har jag så jävla ont i huvet, så jag tänker fan åka hem till min säng.
Have a good time suckers.
Oi! Oi! Oi!
sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda dag..
Jahopp, nyss kommit hem från jobbet. Och som jag utlovade en liiiten presentation av mig själv då?
Jag är då Malin, en av de kloka hjärnorna bakom denna blogg (kanske även den smartaste? hehe, skämt åsido) är 18-år pigg och alert eller något. Är sjukt fäst vid isbjörnar vilket resulterar i att Kimm måste stå ut med mitt eviga tjat om hur de håller på och dör ut och blablabla.
nej..men det där var ganska tråkigt? vi kan väl prata om något mer roligt som typ pojkar? Jag är jättefäst vid en kille som vi kan säga är i den lite högre åldern men ändå beter sig som ett stort barn. Jag menar, hallå? Är det svårt att bestämma sig om man vill vara med någon eller inte, varför velar alltid killar och håller på? Som om de själva tror sig hålla i bollen, men knappast, för sist jag kollade så passade vi aldrig den till er!
Låter som en moraltant nu, kanske är meningen? Nej men, när ska de själva inse att dom klagar på oss hur vi håller på, men varför tänker de aldrig på att som man blir behandlat, har man behandlat någon?
Men iaf, någon där ute kanske undrar över rubriken? Men det är iallafall en låt som vi körde ganska ofta i sexan med vår musiklärare Bengan. Vet inte varför, men den har fastnat kvar. Kanske för att jag är sockerberoende? Eller för att jag helt enkelt diggar gamla barnsånger. hah jaja. men iaf.
Ingen av er har väl glömt att top model börjar imorgon?
jag själv har skrivit upp det i min kalender :)
puss /M
Jag är då Malin, en av de kloka hjärnorna bakom denna blogg (kanske även den smartaste? hehe, skämt åsido) är 18-år pigg och alert eller något. Är sjukt fäst vid isbjörnar vilket resulterar i att Kimm måste stå ut med mitt eviga tjat om hur de håller på och dör ut och blablabla.
nej..men det där var ganska tråkigt? vi kan väl prata om något mer roligt som typ pojkar? Jag är jättefäst vid en kille som vi kan säga är i den lite högre åldern men ändå beter sig som ett stort barn. Jag menar, hallå? Är det svårt att bestämma sig om man vill vara med någon eller inte, varför velar alltid killar och håller på? Som om de själva tror sig hålla i bollen, men knappast, för sist jag kollade så passade vi aldrig den till er!
Låter som en moraltant nu, kanske är meningen? Nej men, när ska de själva inse att dom klagar på oss hur vi håller på, men varför tänker de aldrig på att som man blir behandlat, har man behandlat någon?
Men iaf, någon där ute kanske undrar över rubriken? Men det är iallafall en låt som vi körde ganska ofta i sexan med vår musiklärare Bengan. Vet inte varför, men den har fastnat kvar. Kanske för att jag är sockerberoende? Eller för att jag helt enkelt diggar gamla barnsånger. hah jaja. men iaf.
Ingen av er har väl glömt att top model börjar imorgon?
jag själv har skrivit upp det i min kalender :)
puss /M
Seriöst, fjollor..?
Hur supertrist är det inte att gå i skolan egentligen?
Just nu har vi svenska, det är ju helt värdelöst, vem vill lära sig mer svenska? Vi bor i Sverige, hur svårt kan det vara?
Nog för att det finns en hel del i det svenska samhället som inte kan prata eller skriva ordentligt, som en lapp som sitter i skolan:
"Också fanns det ett plektrum i"
vad är det för mening?
Anyway, vi håller på med projektarbetet, går ju faktiskt i trean nu, och ingen har en aning om vad vi vill göra sen. Malin, min kompanjon här, vill tydligen bli en muffinsätande läkare, inga fel med det. Jag vill bli tatuerare, hur lika tror ni vi är? ;)
Mina klasskompisar sitter och lyssnar på kass musik, vet inte vad de heter men det är säkert nån jättekänd liten pojkvasker som sjunger om sin kära o sånt shit. Jag tycker ärligt inte om sånt. Om det är nån av er som gör det, så snälla , berätta för mig hur man kan göra det.
Jag må vara lite hatisk idag, men det får man stå ut med ibland, det håller faktiskt på att bli höst, det blåser, och snart måste man ha långkalsonger på sig, och det blir ju bara jobbigt när man kommer in och det är svinvarmt och man nästan svettas ihjäl. Fan ta vintern!
Och min farsa vill ut och åka skidor tidigt nästa år, ni vet en sån där skidsemester som alla måste ha i februari eller vad det är. Vi är pappa, Kerstin, jag, min pojkvän, min syster Mimmi, hennes pojkvän, mina bröder Charlie, Eskil och Chrille. Hur ska det gå, och så ska vi bo i stuga också. Will I survive, make a guess. ;)
Nej, hösten må vara mysig, men vintern är bara kall, och som rökare är det ju värdelöst, cigaretten blåser bort och man fryser nästan ihjäl bara för att gå ut o mata cancern i fem minuter. Usch, usch.
Så hur ska detta gå?
tjululu fuckers
Jag har fått ett återfall. Det hela uppenbarade sig igår när jag och min kära mor tillbringade kvällen tillsammans på sjukhuset. Och nej, det är inte för att jag vill klaga på att mitt knä är helt fucked up som jag skriver detta inlägg, utan saken är ju den att, jag är en junkie helt enkelt. Som när jag kollar på Grey's anatomy och får ett sug att bli läkare; jag vill också hjälpa patienter som kommer in med ett träd rakt igenom sig, eller äta hur många muffins jag vill utan att gå upp ett hekto. Nu förstår även jag att det inte är så i verkligheten, men tänk om?
Nej men åter till ämnet, igår när jag satt där och hade ett förtroligt mamma - dotter samtal om Mulle i min häst tidningen, kom det tillbaka, jag vill bli läkare igen. Få vara den som sköter röntgen istället för den som ligger där stel som en pinne. Har ni förresten tänkt på att läkaren/sjuksköterskan alltid ber en säga till om det gör för ont, och man svarar ''okej'' men inte fan säger man till när det gör ont iallafall? Måste vara något som handlar om vi som svenskar i allmänhet, vill inte visa oss svaga.
Men som sagt, grey's anatomy är inte det enda fallet för mina junkievanor. Även serien the hills har haft sitt spår i mig, till en viss del försökte jag till och med skapa lite dramatik i mitt liv så att det skulle kunna bli lite som deras. Lite smått patetiskt jag vet, men vad gör man inte? Den sista som tillhör är Heroes, hur coolt vore det inte att ha en superkraft? Som man dessutom hjälper världen med, det bleknar i jämförelse med att jag skänker pengar till Amnesty samt är isbjörnsfadder i nuläget. Om jag fick välja, så skulle jag nog vara som hon tjejen i serien, som läker sig själv grymt snabbt (notera att jag inte ens vet namnen, minnet mina kära vänner, minnet)
men åter till er kära läsare; är det någon som känner igen sig? Borde vi kanske starta ASJ (Anonyma Tvserie Junkies)?
och om ni fick välja; vilken tvserie vill du ha som liv, eller vilken superkraft?
återkommer lite senare, med kanske en presentation av mig? Inte för att jag är så rolig men anyways skolan kallar
puss /M
